SM i Piteå

Hallåååå, sitter i min och Majas lyxsäng i Piteå. Det har hänt en hel del sen senast jag skrev något på den här lill-bloggen. Bland annat ett besök på akuten som gjorde att jag kände att det var dags att faktiskt ta tag i allt. Vaknade en morgon och kunde inte se någonting åt sidorna och blicken rörde sig som fram och tillbaka. Tänkte först att jag kanske bara var trött och ”grusig” i ögonen men sedan domnade min arm bort och senare också mitt ansikte. Skitläskigt!!! 

Ringde 1177 som sa åt mig att det kunde vara ett migränanfall men att jag ändå behövde kolla upp det eftersom jag inte ens brukar få huvudvärk. Fick iaf göra tusen tester på akuten och allting var normalt. Tydligen var det migrän pga stress. 

Att inte kunna träna och tävla som jag vill påverkar mer än jag har velat inse och jag antar att skiten efter Östersund blev den sista droppen. Det blir som en omedveten och gnoande stress. Och veckan innan det här anfallet fick jag en panik/ångestattack. Det är läskigt när psykiska grejer börjar ta uttryck fysiskt. Efter det här har jag gjort en helomvändning. Det var som ett uppvaknande att jag har gått alldeles för långt på fel stig.  Direkt dagen efter ringde jag tränare, läkare och mental tränare för att verkligen ta tag i det här. För så här dum ska man inte vara mot sig själv. Oavsett hur mycket man vill någonting. För det är alltid hälsan och välmåendet som kommer först och som jag sagt tidigare är resultaten bara en rolig bonus utanför den egna glädjen och prestationen i att göra så gott man kan just den dagen. Och speciellt om kroppen inte är frisk och som den ska är det verkligen ingen vits att söka resultat, låter rätt logiskt va?? Ändå är det så jäkla svårt att fatta ibland. 

Som ni förstod i början är jag ändå i Piteå på SM och tävlar. Och hur går det egentligen ihop med att jag säger att jag måste stressa ner? Att tävla är det roligaste jag vet och det har aldrig skapat någon stress för mig utan i sånnafall mer lugn. När jag är där ute och är fullt koncentrerad på att åka så snabbt som möjligt och ta ut mig så mycket jag kan finns det inget bättre i hela världen! Även om jag vill spy och dö ibland för det är så jobbigt är det kanske enda gången jag på riktigt slappnar av helt och hållet och inte tänker på tusen tankar samtidigt. Oavsett om jag kommer sist eller först. För jag gör exakt samma sak varje gång, även om jag har varit sjuk i flera månader eller om jag är i toppform. Jag mår aldrig så bra som när jag får stå i det där ledet och vänta på mitt pip. Finns tammetusan inget bättre! Det har alltid varit så för mig! Det är något visst med att tävla och bara fokusera på att ta sig fram så snabbt som möjligt. Alla borde prova det!! 

Det enda jag försöker fokusera på just nu är att göra det jag känner för. Träna om jag vill, hur snabbt eller sakta jag vill och göra saker jag tycker är roliga. Och då väljer jag att tävla! Sen är det en utmaning att ta hand om tankarna runt om tävlingarna. Att försöka vara nöjd och fokusera på det jag faktiskt har gjort bra istället för att bara vilja mer hela tiden. Och när den lilla tanken om att jag är less på att inte vara där jag vill ploppar upp måste jag våga hantera den tanken och vända den till motivation. Att jag vill bli bättre. Men ändå våga acceptera läget som är nu.

Imorgon är sista tävlingen för veckan, skiathlon!! Min favvo!! Ska bli så kul!!  

     

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *