Någon slags säsongssummering

Vad är det här tänker ni… ett blogginlägg på den här bloggen hör ju inte till vanligheterna längre. (Om det ens har gjort det någonsin?) Jag har precis varit på trädgårdsstädning med vår kära bostadsrättsförening och som vanligt vill Stig som bor under mig gärna att jag skriver här och då tänkte jag att det kan jag väl bjuda på? 

Men vart ska jag börja? Vilken sjuk tävlingssäsong det blev… jag var såoförberedd  på allt som jag skulle få uppleva så det känns som att jag bara har flugit runt i en torktumlare hela vintern och sen i april släpptes jag ut och kände mig helt snurrig och förstod inte vad som har hänt? Fick jag verkligen åka VM? Vann jag verkligen U23-VM som jag knappt blivit uttagen till tidigare? Har jag ens åkt världscup som jag har drömt om att få göra i så många år? Under vintern har jag bara hängt med och gjort mitt bästa på varje tävling. Sen i april var det som att det slog mig vad som faktiskt hänt, flera drömmar har blivit verklighet. Men det är så svårt att inse det när man är i tävlingsbubblan, då tänker man bara på saker som händer just där och då och som längst fram på nästa tävling och hur man ska göra för att göra sitt bästa där. Men jag försökte verkligen stanna upp och njuta av alla coola upplevelser ibland. 

U23-VM i Salt Lake city var ju sjukt coolt och en av de stora höjdpunkterna under året. Väldigt roliga banor och så spännande att få tävla på hög höjd och att vara i USA för första gången. Och helt sjukt att jag vann både sprinten och distansen? 

Att dela pall med Maja på U23-VM var det bästa ❤

Min första världscup i La Cluzac där jag fick kliva upp på pallen i stafetten? Att jag ens fick åka stafetten? Surrealistiskt.


Och alla skandinavisk-cup tävlingar som varit så roliga. 10km klassiskt i Lahti som var VM-genrep, var mitt bästa lopp i vinter enligt mig. Allt klaffade och jag hade såå kul! Banan var bara uppför och nedför, Precis som jag gillar det! Sen vann jag hela den cupen? Hur kunde jag göra det? Såå sjukt…
Sen fick jag följa med på VM och köra sprinten. Jag hade varit lite förkyld efter USA och den långa flygresan hade pajat min rygg. Jag fick mitt första tillbakaslag sen jag opererades för diskbråck för fem år sen. Och efter sprinten i Lahti var det riktigt dåligt… då kunde jag inte ha tävlat, men jag stannade kvar i Lahti och fick hjälp av fysio där och kunde knappt träna. Jag kunde bara åka korta skatepass för allt annat gjorde ont. Men det var tur att jag stannade och fick hjälp för på en vecka blev det betydligt bättre och jag kunde som tur var åka till Madona och tävla finalen i den skandinaviska cupen. Om inte den totala cupen hade hängt på den tävlingen så hade jag nog inte ställt upp där med tanke på ryggen… men det gick faktiskt bra som tur var. Inga fler setbacks utan jag jobbade på med rehab och nu är det mycket bättre i ryggen, inga mer nervsmärtor eller låsningar. Men jag var så himla orolig under VM och det gjorde att min vistelse där faktiskt inte blev så rolig… många nya häftiga upplevelser men jag hade svårt att njuta runtom tävlingen när jag var så himla orolig, det värsta som skulle kunna hända är att jag får lika ont som innan jag opererade mig. Jag skulle inte klara av det. MEN nu är det ju mycket bättre och jag kan träna vad som helst men precis som alla fem tidigare år måste jag tänka på att belasta lagom och vara noga med rehab. 


Men det här tråkiga var ju under en så kort tid i jämförelse med allt roligt och då har jag ju inte ens nämnt hälften av alla roliga tävlingar jag har åkt i vinter. Något som har genomsyrat hela säsongen har varit att jag har gjort mitt bästa för dagen på VARJE tävling och jag har haft så otroligt jäkla kul på varje lopp, även om vissa har varit mer plågsamma än andra. Som på sprinten på VM, inte mitt bästa resultat men jag njöt som en gris hela den dagen. Herregud vad jag gottade mig efter att jag hade åkt ut i kvartsfinalen. Jag borde ju varit less med tanke på att min kropp inte kändes så pigg men jag var så jäkla glad att jag bara fick vara i den där miljön. Inte alla som får åka VM i sitt liv ju?? Och så får jag av alla människor göra det! Jag är så tacksam att jag har möjligheten att göra det jag älskar. Det finns inget bättre än att tävla. Vill tävla resten av mitt liv. Det bästa som finns!!
Efter tävlingssäsongen var slut så spenderade jag och Gustav tre veckor i Bruksvallarna. Vi åkte massa fina fjällturer och bara levde lajf. Sen var vi en vecka på Kreta för ritkig semester med Emma och Jesper, så fint och välbehövligt. 


Men nu är vi igång med sommarträningen igen, sååå skönt att få träna på lite. Känner mig väldigt taggad att träna mycket och bra den här sommaren. Min största utmaning blir att klara av all den träning vi har planerat. En ny sak inför den här sommaren är att jag iår fick vara med i A-laget vilket betyder mycket mer läger mot förra sommaren. Så det blir också en utmaning, att fortsätta lyckas lyssna på kropp och knopp trots att jag har massa tuff och bra sparring omkring mig. Men det känns sååå roligt att få ingå i ett lag, vi har haft vårt första läger och jag lämnade det full av energi och inspiration till att träna bra med laget i sommar. Så tacksam för den platsen. Nästa läger är om bara någon vecka i norska Sognefjell. Blir kuuuul! 

Jag vill avsluta den här säsongssummeringen med att rikta ett stort tack till en person som har varit otroligt viktig för mig iår. Jag tycker att ni förtjänar att få veta hur duktig och fin som person hon är och hon förtjänar att hyllas till skyarna. Du har hjälpt mig att lyssna på mig själv iår och att ta mina behov på allvar. Samtidigt som du har pushat mig och gett mig energi till att vilja göra det där lilla extra i träningen. Du är det som har gjort att jag har kunnat utvecklats så mycket iår. Och du förstår vad som är viktigast för mig och hur viktig glädjen är för mig. Oavsett om jag ringer och gråter eller är en sprallig grodis som är överallt och ingenstans så finns du där och säger precis det jag behöver höra för du förstår mig. TACK min fantastiska tränare Annika Zell!! Att du ville bli min tränare iår är något av det jag är mest tacksam för och du är så himla viktig för mig. Du är min klippa. Jag är så glad att vi ska samarbeta även det här året och att jag får dela allt den här karriären för med sig med dig och jag hoppas du även nästa vinter får gråta dina små glädjetårar vid sidan av spåret när jag går i mål 😘 Du är bäst!!


En gullig bild på mig och Annika under VM ❤

Och tack till alla er som hejar på mig!! Blir så glad för alla som hör av sig till mig och är glada för min skull! Bamsekramar till er! Tack tack tack! 

Men nu drar vi igång den här sommaren på allvar och tar hand om oss själva 😎 

4 kommentarer till

  1. BRAVO Anna !!
    skriva och summera är du även bra på! där har du talang som vi fans vill ta del av./ Stig

  2. Fantastisk bra skrivet som summering. Nu hoppas jag att sommar träningen går som du planerat och lycka till med säsongen 2017-18.👍💪

  3. Ja lyssna på kroppen när den där Nilssonskan drar på och knoppen vill hänga på. Nej kör på vetja, lycka till med sommarträningen.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *