Med sikte framåt

Hej hallå! Igår startade äntligen det nya träningsåret!! Jag kickstartar det med ett läger i Saxnäs med min finaste vän Magdalena, skönt att sätta någon slags nivå direkt i början på hur jag vill ha det här året som finns framför mig. Jag vill träna mycket och ha roligt med fina människor. Det blir väl bra? Det är väldigt mycket snö här uppe så det är härligt att få komma tillbaka till vintern för att åka skidor och avvakta ett tag till med rullskidor och löpning. 

Idag presenterades landslagen för den här sommaren och i år ingår jag tyvärr inte i något. Det var väl rätt väntat för min del eftersom jag har varit sjuk stora delar av tävlingssäsongen och inte riktigt nått min fulla kapacitet på de tävlingar jag väl har åkt. Det är tuff konkurrens om alla platser så man måste verkligen prestera. Som jag skrev väntade jag mig på något sätt det här beskedet men jag blev ändå mer ledsen än jag trodde. Det är aldrig kul för ens ego att bli bortvald. Men redan tidigt i våras började jag faktiskt fundera på vad som verkligen är bäst för mig inför den här sommaren. Det är ju alltid kul att få vara med i ett lag men som jag har skrivit i tidigare inlägg så brände jag ju mig träningsmässigt förra året och hade som inställningen att hela tiden bara köra på och inte känna efter så mycket men det gick ju inte riktigt som jag hade tänkt mig. Jag behöver nog få ta saker i min egna takt ibland. Inte anpassa mig efter gruppens fart. 

Jag har tyckt att det har varit så kul att försöka hänga på alla snabbingar på lägren, speciellt när jag har känt mig så pigg stora delar utav sommaren. Men jag ligger snäppet efter de flesta av tjejerna när det gäller träningstimmar och jag är inte lika bra som dom på att träna än. Jag har utvecklats väldigt mycket när det gäller just den biten i år ändå men att inte vara så noga med att hålla de olika intensiteterna på alla pass fungerar ju tydligen inte i längden, speciellt inte om man har ökat den totala mängden så mycket också. Såklart behöver man sparring av varandra för att utvecklas men inte på alla pass. Mycket lärdomar från det här året och det är jag tacksam för. Nu får jag ännu en chans att utvecklas, att få stå utanför lag för första gången på tre år blir något nytt. Men jag tror det blir bra. 

Nu ser jag på min sommar som en harmonisk tid där jag bara vill fokusera på att träna och må bra. Det blir ändå flera läger, både med Dala Sports Academy och åtminstone ett eget i alperna i Juli! Är så glad och tacksam att det finns så många bra träningskompisar i Falun och att så många tror på mig trots motgångar! 
Nu ska jag och Magda ut på vårt andra pass för dagen! Vi hörs 🙂

Ett kommentar till

  1. ”A winner is a dreamer who never gives up.” Ja det är du Anna! Lite konstigt att du inte kom med i utvecklingsgruppen. Hoppas du får träna utan sjukdoms- och skadeavbrott i sommar. Då ska de andra få se på gnistor, det är jag säker på.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *